I lurarna :: The Raconteurs – Steady as she goes
Okej… Så… ÄNTLIGEN kan även jag blogga. De första dagarna spenderade jag till stor del med släkten tills dess att jag stöp i säng. Både jag och Peter kan konsten att diskutera(läs älta) spännande ämnen och när Elin redan har tröttnat och dragit sig tillbaka för att lägga sig eller för att blogga så har troligen jag och Peter en eller två timmar kvar att diskutera. Detta plus det faktum att alla bilder som jag velat lägga upp på bloggen redan lagts upp på en annan blogg har gjort att jag inte haft lust att blogga i början.
När lusten sedan infann sig så har troligen elektrikerna där hemma bestämt sig för att strömmen behövde brytas av den ena eller andra anledningen. Detta ledde till att min kära server därhemma stannat och således gick inte min blogg att nå.
Nåväl, nu har jag lyckats lägga vantarna på bilder innan Elin har gjort det och tillsammans har min kära familj där hemma lyckats få igång min server så att min blogg går att nå – så när jag nu har fått gnälla ur mig lite, så ska jag faktiskt blogga.
Jag skriver till er från ett riktigt stort och fräscht hotellrum i sydvästra Kanada. Stället vi är i just nu heter Sarnia och vi bor på ett Holiday Inn här. Vi har nog avverkat dryga 70 mil under dagen in alles. Vi började “hemifrån” Mentor runt tio-tiden i morse och har bland annat varit vid Niagarafallen under dagen. För att vara en kontinent där allting är jättestort, så är inte staterna sådär fantastiskt stora. På 70 mil har vi lyckats avverka tre stater i USA plus att komma in i ena sidan av Kanada samt vara 5 km från gränsen på andra sidan landet.
Men som jag skrev så är allt stort här. Allting. Vi gjorde misstaget att beställa medium-mål när vi åt på vägen. Medium är inte bara som stort där hemma, utan extra-stort! Flaggorna som är utanför huset är stort som halva sidan av huset. Bilarna är sjukt stora!!! Alla förpackningar, vad det än är, är stora…
I morgon eftermiddag har vi varit på den här kontinenten i en vecka och vi har redan hunnit med en hel del. De första dagarna gick självklart åt till att försöka vända rätt på dygnet. Men när vi väl hade gjort det så var det mycket med graduation… Lördagen var graduation-day vilket var en jätteläcker upplevelse. Precis så amerikanskt som det framställs i alla collegefilmer! Vi har dessutom fått reda på vad Summa Cum Laude betyder(vilket min duktiga kusin är). Vi har också fått lära oss vad de olika banden som sätts på mössan innebär.
Dagen efter var graduation-party, vilket i princip var en stor fest ute i trädgården där ett gäng människor kom för att gratulera HB. Totalt var det väl nånstans mellan 25-30 personer där.
Trots att HB hade både graduation och graduation party så var hon dock tvungen att jobba på kvällarna. Hon jobbar på ett ställe som heter Scooters Dawg Hause, tillsammans med Z. Vi har besökt dem där vid två tillfällen, mestadels på grund av deras fantastiskt goda milkshakes, som till och med undertecknad tycker om!
Dagarna efter gjorde vi tappra försök att undersöka närområdet till fots, men det här landet är verkligen designat för att ta bilen överallt. Om man mot förmodan skulle försöka så blir man tutad på av ungefär var tionde bil som åker förbi…
Igår åkte jag och Elin med Z och HB på nåt som jag länge längtat efter – på en baseballmatch. Vi såg Cleveland Indians hemma mot Kansas City Royals. Det såg riktigt mörkt ut ganska länge, men efter en inning med 4 poäng och en inning till med ytterligare 4 poäng så klarade det upp sig och Indians vann!
Hur som helst så har jag en flickvän som gärna ser att jag överlämnar datorn just nu och som har legat på min mage de senaste tio minuterna, så jag ber om ursäkt om texterna blev lite mindre målande och beskrivande på slutet – men nu ska jag i alla fall avsluta dagens blogginlägg, givetvis med en del bilder 
