I lurarna :: Muse – Dance of the knights
Ibland blir jag bara sådär glad. Som när jag läser följande två inlägg i NWT:s artikelserie gällande EU-valet. Jag blir verkligen glad när jag läser Marie Wickbergs svar på frågan kring Vaxholmsfallet från Jonas Gunnarson. Men framförallt blir jag glad när jag ser vilken fråga hon valt att ställa till C Magnus Berglund, Piratpartist från Värmland. Frågan rör hur PP skall hantera frågor som inte rör integritet och ett öppet Internet. Svaret blir att de kommer rösta som sin partigrupp och således kommer att agera röstboskap i andra frågor. Det är i och för sig föga förvånande, med tanke på att man säger samma sak på sin hemsida – fast i lite finare ord – men glädjande att C. Magnus Berglund tar bladet från munnen och säger det i en tidningsintervju: “Vi är världens bästa röstboskap i andra frågor, bara vi får igenom våra egna.”.
Sen måste man ju tyvärr också bli lite ledsen ibland. Ledsen blir jag när jag läser kommentarerna på Marie Wickbergs blogg om hur det är ett påhopp att anklaga PP för detta och raseriutbrott över hur hemska (C) är i integritetsfrågor(IPRED, FRA).
För att bemöta en sak i taget så börjar jag med påhoppsanklagelserna: på vilket sätt har Marie hoppat på PP eller C Magnus? Inte på minsta vis – hon har bara belyst saker som PP helt öppet har valt att gå ut med och ifrågasatt om det här är någonting som känns bra? Jag har själv ställt mig samma frågor under en längre tid och ser inte det farliga i frågeställningen? EU har ett stort inflytande och att sitta i europaparlamentet är ganska ansvarstyngt. Integritet och ett öppet Internet är en av EU:s viktigare frågor, men det finns andra kandidater som sätter dessa frågor lika högt som Piratpartiet, men utan att för den delen göra avkall på andra viktiga frågor som internationell brottslighet, trafficking, klimathot och så vidare.
Varför är det då ett sånt stort ansvar att sita i europaparlamentet? Jo, med tanke på att så många beslut som tas där påverkar oss i Sverige på ett eller annat sätt så måste våra parlamentariker kunna säga till och tänka självständigt när dom är där. Enligt en undersökning som Sveriges kommuner och landsting har gjort så påverkas 60 procent av kommunernas verksamhet direkt eller indirekt av EU-beslut. Vissa EU-beslut kan man således inte värja sig mot.
Ovanstående stycke var mest ett inledande försvarstal till nästa angreppspunkt – att Centern har varit svikare i integritetsfrågor. Såväl IPRED som FRA är ursprungligen EU-beslut som skall införas i varje medlemsland; FRA-lagen kom till och med från Socialdemokraternas Thomas Bodström från början. I samtliga frågor har Sveriges politiker gjort sitt bästa för att så långt det går minska skadan av integritetskränkande EU-beslut. Ett bevis så gott som något är att vi faktiskt har blivit stämda av EU för att vi har varit för långsamma gällande införande av en loggningslag. Men integritetsfrågan måste som sagt bekämpas även på EU-nivå, som i frågor kring telekomdirektivet. Mycket tack vare centerpartiets parlamentariker Lena Ek och den liberala gruppen ALDE så lyckades tillägg 138 gå igenom och förhindra att fildelare skall kunna stängas av från Internet.
Kort sammanfattat så kan jag konstatera att jag ändå är ganska glad. Glad över att vi har så duktiga politiker som är beredda att strida för vår integritet och för ett öppet Internet; utan att för den skull göra avkall på andra – lika viktiga – frågor.