I lurarna :: Governor Andy – Som Salomos sång

Föräldraförsäkringen är ju någonting ganska intressant. Den är just vad namnet implicerar – en föräldraFÖRSÄKRING. Någonting som båda föräldrarna genom skattepengar har varit med om att betala, för att se till att barnet(som borde vara den viktigaste i denna fråga) får en sån trygg uppväxt som möjligt. För att detta skall vara en möjlighet, borde det vara föräldrarna som tillsammans bestämmer vem som för tillfället är mest lämpad för uppgiften, vare sig det beror på ekonomisk situation eller “enbart” stark vilja av att vara hemma.

Men, det finns många som vill införa en individuell föräldraförsäkring, argumenten varför är många.
Ett ganska spännande exempel på argument som ofta dras upp är TCO’s pappaindex, som säger att vi inte kommer vara jämställda förrän om 211 år.
Jag inser lika väl som alla andra att vi idag inte är jämställda, men att dra upp en sån här siffra som en vedertagen sanning är lite väl magstarkt för mig. Det nämns inte med ett ord hur den har gått till. Snabbt förklarat så har den här siffran räknats ut genom förändringen i uttag mellan år 2006 och år 2007.
På samma vis skulle jag kunna bevisa att vi är jämställda om si och så många månader och kommer till och med ha gått över till ett matriarkat inom si och så många månader till – om jag bara tar ett tillräckligt kort intervall som stärker min tes.
Om man istället tar ett lite längre perspektiv på det hela, så får man ändå en siffra som är mer rättvisande(det säger sig själv – om den förutspådda tiden är 211 år, så lär inte data från ett år vara tillräckligt) än just 211 år.

Ett annat argument är att det här skulle till för att räta ut samtliga orättvisor som finns i samhället idag när det gäller ojämställdhet. Det här är också lite intressant, tycker jag, eftersom det i mitt sätt att se endast är ett sätt att angripa symptomet, inte problemet.
Men, för att återgå, en av orättvisorna detta skulle motverka är löneproblemet.
Under åren 1996-2002, då vi har sett en trend som går mot att papporna tar ut större del av föräldraledigheten, så har trots detta inte lönerna förändrats – utan läget är att män tyvärr har en oförsvarligt mycket högre lön än kvinnor.

Visst. Om vi skulle gå mot ett samhälle där både män och kvinnor är tvingade att ta ut lika stor del av föräldraförsäkringen(sen kan vi ju diskutera om det verkligen är jämställt), så skulle det säkert hjälpa till att till viss del trissa upp kvinnors lön. Men att tro att vi genom att gå in och styra enskilda familjers liv tro kommer att komma till rätta med alla områden där jämställdheten lyser med sin frånvaro, är någonting som jag inte kan förstå. Vi har fortfarande det faktum kvar att det är kvinnan som bär barnen i nio månader, att det är hon som riskerar komplikationer både före, under och efter förlossningen, vilket i sin tur fortfarande gör kvinnorna till en mer osäker arbetskraft osv.
När jag drar upp dessa argument, så får jag alltid som motargument följande: “Ja, men jag tror att vi skulle komma till rätta med det, bara vi…”.

Avslutningsvis vill jag bara ta upp det faktum att WHO(som är en oberoende organisation som har som huvudmål att främja världshälsan) rekommenderar full bröstamning(och nej, ingen bröstpump) det första halvåret och sedan fram till 1,5 års ålder rekommenderar bröstamning minst fem till sex gånger per dag.
Motkommentar på detta? “De kan kanske hälsa, men vi kan jämställdhet!”

Är det inte dags att vi försöker behandla problemet, inte symptomen?

Tags: CUF, cuf.se, Föräldraförsäkring